Relativ tidsuppfattning

Igår besökte jag plikttroget Arbetsförnedringens drop-in-tid för en uppföljning. För hen som aldrig varit med om detta beskriver jag det i korthet: Gå in, bli uppskriven på lista (analogt givetvis) och sen under tystnad vänta på tur i ett stort ljust rum tillsammans med ett trettiotal andra olycksbröder. Jag fick vänta i en timme. Den timmen har redan blivit konturlöst och svår att minnas, vilket fick mig att fundera kring tiden och minnet.

Det sägs att om vi utsätts för många intryck, som under ett bungy-jump, kommer hjärnan att sortera händelsen som meningsfull och tiden kommer att tänjas liksom ett ultrarapid-fenomen dvs. om vi upplever många intensiva, intressanta och unika ögonblick under en månad så kommer tiden att saktas ner och uppfattas som en lång tidsperiod samt placeras i långtidsminnet. Andra saker som föräldramöte i skolan eller stunderna med “det är nitton samtal före dig” skapar hålrum och en upplevelse av att tiden flyger förbi.

Av den anledningen är det väldigt sällan någon säger att tiden kryper fram. Uttrycken: “det känns som det var igår jag tog studenten” eller “tiden bara springer iväg” förekommer betydligt mer frekvent. Slutsatsen måste bli att livet på något jävla sätt lätt blir till ett väntrum där inga intryck fäster, där tiden flyger iväg och dagar blir svåra att särskilja och onödiga att minnas.

I filmen Back to the future finns en scen där Marty Mcfly tittar på ett gammalt foto och ser hur personerna långsamt suddas ut. Gissa vilken av mina timmar som sakta håller på att glida in i dimman.

Tiden är en sneaky fucker!

4 thoughts on “Relativ tidsuppfattning

  1. Bra inlägg kamrat. Imorgon ska jag förtälla i vilket fack händelsen av läsandet av detta inlägg hamnar! 😉 …got me thinking though…

    • Tack för det. Det ska bli mycket spännande att se om du minns att förtälja det imorgon. I annat fall har händelsen säkert gott sällskap där inne i dimman 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *