Musik

Även om black metal och i synnerhet Blodsrit är det jag helst ägnar mig åt, så vidgades repertoaren för några år sedan då jag fick för mig att sjunga. För att öva mig i den svåra konsten valde jag att skriva några enkla akustiska sånger. Det blev någon form av visor , eller progg om man så vill, av det hela. De är inspelade hemmavid med den enklaste av utrustning.

Låtarna presenteras under pseudonymen Bo Svala; för att de handlar om att drömma, att få luft under vingarna, att hitta hem.

< —   —   —   —   —   —   —   —   —   —   —   —   —   —   —   —   —   —   —   —   — >

Happy kantarell: Bara var glad, lite fräck och nyfiken under den vilda jakten genom livet.

 

Positivhälaren: Som titeln antyder handlar den om att försöka stå emot pöbeln, att orka resa sig igen, men främst är det en hyllning till den flicka som numera är min sambo.

 

Grottsvart: Denna låt är inspirerad av filmen “I’m not there”, eller snarare scenen där Bob Dylan gestaltas som en liten svart pojke, där han får skäll för att han inte lever i sin egen tid. Både pojken och jag fick en tankeställare av den scenen.

 

Vindflöjel: Under en längre tid hade jag stört mig på hur ofta alla måsten kom ivägen för det jag egentligen ville göra, på alla vildängar som aldrig blev bertädda och alla toner som förblev ospelade. Mack Johansson gästsjunger på denna bit.

 

Hajken: Ibland vill man bara dra, dra till skogen med några polare och låta allt vara lätt ett tag. Det här är den första låten jag skrev som Bo Svala.

 

To the ones: Detta är debutlåten och debutinspelningen. Inspelad med det mest primitiva ljudkort som stod att finna. En enda tele-ingång hade det att erbjuda. Under den här tiden var jag hårt påverkad av Bonnie Prince Billie. Den handlar om en sorglig romans jag hade med en fransk flicka.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *