HD lurar ingen, inte ens hen som vill!

Äntligen! Det måste vara fem år sedan jag såg HBO-serien Band of brothers sist. Då såg jag den på en 32-tums tjock -TV från slutet av nittiotalet via en DVD-spelare (Det är lätt beroendeframkallande att försöka få med så många legitima bindestreck i en mening som möjligt). Med total hängivelse levde jag mig in i de prövade soldaternas fasansfulla äventyr. Mest gripande var det när E-kompaniet skulle hålla stridslinjen vid den holländska staden Bastogne. Snön föll över de frostbitna soldaterna, som kurade ihop sig i sina värn så gott de förmodde, och himlen var ett fyrverkeri av briserade granater (Bindestrecket används flitigt i serien: D-day, H-hour…).

Men då var då och nu är nu.

Jag köpte Blu-ray-version av serien och förväntade mig att bli fullständigt knockad av den knivskarpa bilden. Det blev jag också. Varje detalj blev synlig och det kändes nästan som om skådisarna klev ur TV:n. Den facinationen släppte snart och förbyttes till tragikomiska iaktagelser gällande kulisserna eller den patetiska fejksnön som som inte smälte när den mötte soldatens varma händer. Magin var borta.

Sedan dess har jag talat mig varm för grynig, oskarp och lågupplöst video där man får möjlighet att lägga till själv och fantisera ihop något till de pixligaste delarna av bilden.

I DN kunde man i dagarna läsa: “Tjock-tv är det nya”, sade Albin mellan två tuggor mediokra lunchdumplings. LD-förespråkarna blir fler och jag tror inte att det är för djärvt att spå om en framtid där där vintage-film med gryniga bilder blir lika rätt som Instagram.

Jag kan även meddela att magin infann sig igen så snart serien spelades upp i ett härligt, murrigt och lågupplöst xvid-format. Ibland är det najs att inte se allt helt klart, att lura sig själv lite grann.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *