En flytning i julklapp

En lång trappa. Den leder ner till en annan kultur. Väl nere strömmar behagliga dofter mot ansiktet. Skor byts mot tofflor och pulsen sjunker. Vi talar tyst. Du ska inte ha någon musik där inne, tystnad är bäst. Klarar du det? Frågar den väna varelsen.

Instruktioner följer, jag lyssnar halvhjärtat och tänker på att kuken kan smita ut från springan i badrocken. Damen är orolig för att jag ska få salt i öronen. Det är jag med.

Sen öppnar sig universum och jag svävar omkring bland mina egna hjärnspöken i mer än en timme. Där nere i källaren, flytandes i en kolmörk snäckformad tank, hänförd av den annars så förhatliga panflöjtsmusiken, kändes det som om kroppen mindes detta på något sätt.

Jag kom på vad det var så snart luckan öppnades och den kalla luften svepte över kroppen. Jag svalde ett skrik och såg mig om för att försäkra mig om att det inte stod någon vitklädd tant bakom tanken, redo att smiska fram skriket jag kvävde så väl.

Sen pratade Ann och jag om tempo, meditation, Joe Rogan, drack druvsaft och tyckte att vi delade någon form av hemlighet.

Måste komma ihåg att tacka mor för den fantastiska julklappen.